Ett klyschigt inlägg om att saker fortfarande skaver.

Förra veckan hade förutsättning att bli en av de finaste i år, och den var på många sätt väldigt fin också (LINNEA VAR JU HÄR och så var det fjärilshuset och Ikea och sånt!!!), men det var som om något hann ikapp mig som jag trodde att jag hade sprungit ifrån och det bara skavde inuti mest hela tiden. Men den här veckan ska allt bli bättre igen för nu har jag fått berätta om allt jag tänker för en väldigt fin person som lyssnade och funderade och svarade och var klok och det känns lite lättare att bära på saker när man tillåter andra att bära med en. Ska bli bättre på sånt hade jag tänkt. 

Och efter de här Väl Valda Orden tänkte jag nu skriva lite dikter och gråta blod och hålla en röd ros mellan läpparna. Tackpusshej, mina 1-5 läsare/dag.
(Observera att minst en av de 1-5 läsarna är jag själv).

Inlägg på Linneas begäran.

Ikväll har jag och Martin ätit middag och tittat på vår favoritduo på tv (hemligt vilken) (det är två tjejer) (en mamma och en dotter) (de heter Lorelai Gilmore) (båda två). Sen han gick hem så har jag dels kapat hans twitterkonto och dels chattat med Linnea. Jag och Linnea har pratat om att vi är fina, och så lite om att digiutvecklas och väldigt mycket om typ allt i hela världen och så. Gillar henne en del. 

Och utöver detta så har jag under kvällen också hunnit skjutit upp att tvätta, funderat på att köpa en iphone, och haft en liten gnutta framtidskris. Så allt är ganska mycket som vanligt, vilket innebär att jag tänkte somna till Carrie Bradshaws neurotiska röst igen och försöka vakna åtta för att tvätta, snooza till tio, och ta buss 41 klockan 11.14 (hoppas ingen stalker läser detta). 

Fast imorgon är förstås inte riktigt som vanligt för imorgon så åker jag med bussen till Ikea, inte till skolan. Vi ska ha utflykt och testa sängar och soffor och äta mat och flytta in i provlägenheter och annat (500) Days of Summer-trams. Det ska bli svinkul faktiskt. Så nu lämnar jag bloggen därhän! Det här blev ett långt inlägg.

RSS 2.0